Jag skulle bara försvinna

Alltså vart ska jag börja?!
Jag har ju inte sagt eller gjort nånting.
Vill bara köra och vara alla till hjälp o lags.

Sprudlande känslor.
Bristande tårar.
Glädjetårar.
En oro som aldrig tar slut.
En början som inte tar fart.
Ett steg i rätt riktning.
Tillit?!
Hormonella rubbningar.
Attityd.
Styrka.
Vågar.
Vara.
Hjärtesaknad.

FOKUSERA!


Kääääörring-stämpel no.1-2

Bytte ut mina gympakarborreccostylishskor jag haft i fyra år mot den här tant varianten, ihop med ett par kompressionsstrumpor (som tydligen ska vara bra mot trötta fötter o åderbråck)  check one


Check two

Bokade 5st kanelbullar tills imorgon på Preem som jag ska ha med till jobbet för att fira kanelbullens dag! 

Over and out!


fail fail fail ibland ska man inte ha för bråttom

Det har inte ens gått en vecka.
Känslan som bubblar.
Försökte mig ut igår kväll.
Ett glas, sen kom klumpen i halsen och hälsa på.
Dagens mål; jaga rätt på en speciell tidning. FAIL
Att åka spårvagn var svårare än jag nånsin trott.
Hjärtat höll på att dunka ur bröstkorgen på mig.
Varför?! Brukar finna en tur med vagnen ganska trevligt...
Inte talat om Brunnsparken. BIG FAIL

Istället följde jag magkänslan (jag har sagt det förut och jag säger det igen, OAVSETT vad, följ ALLTID magkänslan)

Så jag kröp tillbaka in i mitt bo...