så mycket.
knuten i magen vill inte ge med sig och vad jag än gör så blir det tydligen fel.
det känns som jag bara försöker o försöker men det lyckas tydligt aldrig bli rätt..
vid vissa (många snarare) tillfällen har tanken att sticka här ifrån o komma hem till säkrare miljöer slagit mig ett antal gånger...
samtidigt som jag känner att jag borde skita i andras åsikter om mitt liv och bara vara som jag alltid bara är... men det är ju lättare sagt än gjort när man tvingas att vara någon annan.
att ha alla man umgås med som jobbar emot de man själv vill, som verkar så simpelt, det tär på en ska ni veta!
helt vimmelkantig.
fuck this, är något jag mer än gärna hade gjort...
men Fan vad allt ska vara så svårt för hela jävla tiden...
åh älskling. jag tänker på dig så mkt. fredrik å jag pratade i veckan om möjligheterna att flytta till göteborg i höst, å dom är ganska många. =) jag tror på dig å vet att du klarar vad som helst! å du.. jag står alltid bakom dig raring. älskarey*